129 Antigone

asteroide

129 Antigone er ein stor hovudbelteasteroide. Radarobservasjonar indikerer at han er samansett nesten av reint nikkel-jern. Han og andre liknande asteroidar har sannsynleg sitt opphav i kjernen til ein Vesta-liknande planetsimal som hadde eit differensiert indre. Han blei oppdaga av C. H. F. Peters den 5. februar 1873 og er namnsett etter Antigone, prinsessa frå Theben (Thíva) i Hellas i gresk mytologi.

129 Antigone
Oppdaging A
Oppdaga av Christian Heinrich Friedrich Peters
Oppdaga dato 5. februar 1873
Alternative namn B
Kategori Hovudbeltet
BaneelementC JPL
Epoke 31. desember 2006 (JD 2454100,5)
Solfjerne (aphel, Q) 520,360 mill. km (3,478 AE)
Solnære (perihel, q) 337,731 mill. km (2,258 AE)
Stor halvakse (a) 429,045 mill. km (2,868 AE)
Eksentrisitet (e) 0,213
Omløpsperiode (P) 1774,045 d (4,86 år)
Gjennomsnittleg banefart 17,39 km/s
Gjennomsnittleg anomali (M) 110,610°
Banehelling (i) 12,218°
Lengda til oppstigande knute ) 136,437°
Perihelargument (ω) 108,207°
Fysiske eigenskapar
Dimensjonar 125,0 km
Masse 2,0×1018 kg
Tettleik ? g/cm³
Overflategravitasjon 0,0349 m/s²
Unnsleppingsfart 0,0661 km/s
Rotasjonsperiode ? d
Albedo ?
Spektralklasse M
Tilsynelatande storleiksklasse 9,71 
Absolutt storleiksklasse: 7,07
Overflatetemperatur: ~164 K

I 1979 blei det rapportert om at Antigone kanskje hadde ein naturleg satellitt. Forslaget var basert på studie av lyskurvedata. [1] Ein modell av Antigone konstruert ut i frå desse dataa viser at Antigone er ganske regelmessig forma (rund). [2]

Sidan 1985 har tre stjerneokkultasjonar av Antigone blitt observert.

Bakgrunnsstoff endre

Fotnotar endre

  1. http://www.johnstonsarchive.net/astro/asteroidmoonsq.html
  2. arkivkopi (PDF), arkivert frå originalen (PDF) 19. mai 2003, henta 19. mai 2003