Modulasjon er ein teknikk som vert brukt for å kode informasjon på ei berebylgje, slik at informasjonen kan overførast i eit tildelt frekvensområde, som til dømes ein radiokanal.

Fig. 1 Radiosamband.
Fig. 2 Amplitude- og frekvensmodulerte signal, i tidsplanet.
Øvst: Informsjonsignalet
I midten: AM-modulert signal
Nedst: FM-modulert signal.

Det finst mange ulike måtar å modulere eit signal på, men felles for dei fleste er at ein anten endrar amplituden, frekvensen eller fasen til berebylgja, eller kombinasjonar av dei. I blokkdiagrammet i Fig. 1 er det blokka til venstre, merka «Modulator», som utfører denne oppgåva. I tidsplanet kan det modulerte signalet uttrykkast som:

der er spenninga på utgangen av modulatoren, t er tid (eining s), A er amplituden, er vinkelfrekvensen (eining rad/s) og er fasen (eining rad) i høve til den umodulerte berebølgja. Frekvensen kan òg uttrykkast i eininga Hz: .

Ein har difor tre parameterar ein kan lata informasjonssignalet modulera (endra proporsjonalt med amplituden til informasjonsignalet) [1][2][3]:

Til dømes nyttar lang- og mellombølgjekringkasting AM-modulasjon, medan FM-kringkasting, naturleg nok, nyttar FM-modulasjon.

Ein skil mellom analog og digital modulasjon. Det modulerte signalet som vert overført som elektromagnetiske bølgjer er alltid eit analogt signal, medan informasjonssignalet kan vera eit analogt signal eller ein digital bitstraum (som kan representera vilkårleg informasjon). Når informasjonssignalet er eit analogt signal, som tale eller musikk, vert det kalla analog modulasjon og når informasjonssignalet er ein digital bitstraum vert det kalla digital modulasjon.

Referansar endre

  1. Carlson, A.B., Communication systems, 3. utg., McGraw-Hill, 1986.
  2. Schwartz, M., Informationtransmission, modulation, and noise, 3. utg., McGraw-Hill, 1981.
  3. Taub, H. og Schilling, D.L., Principles of communication systems, McGraw-Hill, 1986.
  Denne elektronikkartikkelen er ei spire. Du kan hjelpe Nynorsk Wikipedia gjennom å utvide han.