Wikipedia:Utvald svensk artikkel/Veke 15, 2019

Folkhemsarkitektur och byggande var en byggnads- och stadsplaneringsstil som praktiserades i Sverige under den tidiga efterkrigstiden från 1945 till 1960. Uttrycket härrör från begreppet folkhemmet som myntades av Per Albin Hansson 1928. Folkhemsarkitekturen präglas av omsorgsfull och småskalig enkelhet i gestaltningen samt grannskapstanken i den övergripande stadsplaneringen, samtidigt som den hade sociala och politiska ambitioner.

Tidsintervallet mellan 1945 och 1960, då det byggdes knappt 900 000 bostäder i Sverige, kallas ofta ”folkhemsperioden”. Det svenska folkhemsbyggandet uppmärksammades även utomlands och det var första gången som utländska arkitekter inspirerades av svensk arkitektur i större omfattning. Läs mer …