Wikipedia:Utvald svensk artikkel/Veke 46, 2009

Under emigrationen från Sverige till Nordamerika under 1800- och 1900-talet lämnade ungefär 1,3 miljoner svenskar Sverige och flyttade främst till USA. Visserligen hade den orörda jorden längs den amerikanska gränslandet en stark dragningskraft på fattiga jordbrukare från hela Europa, men även andra faktorer blev särskilt lockande för svenskar.

Den svenska emigrationen till Nordamerika nådde sin höjdpunkt efter amerikanska inbördeskriget (1861–65). Den amerikanska folkräkningen 1890 angav antalet svensk-amerikaner till närmare 800 000. De flesta av invandrarna blev typiska nybyggare som röjde och odlade upp prärien, medan andra bodde kvar i städerna, i synnerhet Chicago. Unga, ogifta kvinnor som hemma i Sverige hade jobbat som jordbruksarbetare började ofta direkt som hembiträden hos familjer i amerikanska städer. Många av utvandrarna som etablerade sig i USA reste tillbaka till Sverige senare under 1800-talet, och det finns många berättelser om hur deras seder och vanor hade ändrats.

Efter en smärre nedgång på 1890-talet, ökade utvandringen igen och ledde till riksomfattande oro i Sverige och fick den svenska riksdagen att tillsätta emigrationsutredningen 1907. Den rekommenderade att sociala och ekonomiska reformer för att minska utvandringen genom att "tillgodogöra sig och omsmälta det verkligt goda, som finnes i Amerika". Utredningens viktigare förslag blev snabbt genomförda: allmän rösträtt, bättre bostäder, en allmän ekonomisk utveckling och bättre allmän utbildning. Läs mer …