Kfar Kama (hebraisk כְּפַר כַּמָא) er ein by i nedre Galilea i Israel med eit folketal på 2 900,[1] hovudsakleg tsjerkessarar.

Kfar Kama
כְּפַר כַּמָא, كفر كما
lokal kommune
Flagg
Land  Israel
Distrikt Nord
Koordinatar 32°43′19″N 35°26′27″E / 32.72194°N 35.44083°E / 32.72194; 35.44083
Areal 8,9 km²
Folketal 3 005  (2011)
Folketettleik 338 / km²
Grunnlagd 1876
 - Bystatus 1950
Kart
Kfar Kama
32°43′19″N 35°26′27″E / 32.721944444444°N 35.440833333333°E / 32.721944444444; 35.440833333333
Wikimedia Commons: Kfar Kama

Historie endre

Kfar Kama kan ha vore ein landsby kalla Helenoupolis som Konstantin grunnla til ære til mora si Helena.[2]

Under utgravingar i 1961 og 1963 fann ein graver frå 300-talet.[3] To kyrkjer frå tidleg på 500-talet, eine tileigna St. Thecla, vart gravefram med fleirfarga mosaikkgolv med blomar, dyr og geometriske mønster[3]

I krossfarartida vart han kalla Kapharchemme eller Capharkeme.[4]

I 1596 var Kfar Kama oppført i osmanske skattelister som ein landsby i Tiberias nahiya i Safad liwa. Han hadde eit folketal på 34 muslimske hushaldningar og skatta av kveite, bygg, sommaravlingar, bomull og geiter eller bikubar.[5]

I 1870-åra vart han skildra som ein stad med «basaltiske steinhus, med kring 200 muslimar, på ei slette av dyrkbar mark.»[6]

Den noverande landsbyen vart grunnlagd i 1878 av 1150 tsjerkessisk emigrantar frå Adyghe-stamma Shapsugs, som vart driven ut frå Kaukasus av russarane til Det osmanske riket på grunn av den russisk-tsjerkessiske krigen.[7] I staden levde dei av dyreoppdrett, men vart seinare bønder.[7] Den første skulen vart grunnlagd kring 1880.[7]

Under folketeljinga i Palestina i 1922, hadde Kafr Kama eit folketal på 670 muslimar og sju kristne.[8]

Kfar Kama er ein av to tsjerkessiske landsbyar i Israel. Den andre er Rehaniya. Tsjerkessarane er muslimar, som i motsetnad til israelske arabarar deltek i militærteneste i det israelske forsvaret.

Galleri endre

Kjelder endre

  1. «POPULATION OF LOCALITIES NUMBERING ABOVE 2 000 INHABITANTS AND OTHER RURAL POPULATION» (PDF). Israelsk statistisk sentralbyrå. 31. desember 2008. 
  2. Yoram Tsafrir, Leah Di Segni and Judith Green (1994). Tabula Imperii romerski: Judea, Palaestina. Jerusalem: Israel Academy of Sciences and Humanities. s. 142. 
  3. 3,0 3,1 Claudine Dauphin (1998). La Palestine byzantine, Peuplement et Populations, Vol. III : Catalogue. BAR International Series 726. Oxford: Archeopress. s. 727. 
  4. Denys Pringle (1997). Secular buildings in the Crusader Kingdom of Jerusalem : an archaeological gazetteer. Cambridge: Cambridge University Press. s. 227. 
  5. Wolf-Dieter Hütteroth and Kamal Abdulfattah (1977). Historical Geography of Palestine, Transjordan and South Syria in the Late 16th Century. Erlanger Geographische Arbeiten, Sonderband 5. Erlangen, Tyskland: Vorstand der Fränkischen Geographischen Gesellschaft. s. 190. 
  6. C. R. Conder and H. H. Kitchener (1881). The Survey of Western Palestine I. London: The Committee of the Palestine Exploration Fund. s. 360. 
  7. 7,0 7,1 7,2 Nirit Reichel (2010). «The role of the educational system in retaining tsjerkessisk identity during the transition from Ottoman control to life as israelske citizens (1878-2000)». Israel Affairs 16: 251–267. doi:10.1080/13537121003643896. 
  8. J. B. Barron, red. (1923). Palestine: Report and General Abstracts of the Census of 1922. Government of Palestina. Table XI. 

Bakgrunnsstoff endre