Mu isamaa, mu õnn ja rõõm
Mu isamaa, mu õnn ja rõõm («Mitt fedreland, mi lykke og glede»), har sidan 1990 som i tida frå 1920 til 1941 vore Estlands nasjonalsong. Teksten er skriven av Johann Voldemar Jannsen, musikken av Fredrik Pacius i 1848.
Uroppføringa vart gjort som korverk på den aller første estiske songfestivalen i Tartu 1869, og songen vart sidan eit viktig symbol for Estlands nasjonale oppvakingbruka medvite i estisk nasjonsbygging. Musikken til den estiske nasjonalsongen er den same som til den finske, men i Estlands nasjonalsong vert ikkje dei to siste verseline repeterte.
Mu isamaa, mu õnn ja rõõm
endre- Mu isamaa, mu õnn ja rõõm,
- Kui kaunis oled sa!
- Ei leia mina iial teal
- See suure laia ilma peal,
- Mis mul nii armas oleks ka
- Kui sa, mu isamaa!
- Sa oled mind ju sünnitand
- Ja üles kasvatand;
- Sind tänan mina alati
- Ja jään sull' truuiks surmani!
- Mul kõige armsam oled sa,
- Mu kallis isamaa!
- Su üle Jumal valvaku,
- Mu armas isamaa!
- Ta olgu sinu kaitseja
- Ja võtku rohkest' õnnista
- Mis iial ette võtad sa,
- Mu kallis isamaa!
Svensk tolking
endre- Mitt fosterland, min lust och fröjd,
- hur skönt du är att se!
- Ej finner jag ett hem, en härd
- i denna stora, vida värld,
- med lika starka kärleksband
- som du, mitt fosterland!
- Du har ju fött och fostrat mig
- och sett mig växa upp;
- Jag fylls av tacksamhetens glöd
- och blir dig trogen till min död!
- För dig mitt hjärta står i brand,
- mitt dyra fosterland!
- Dig Gud försvara må i allt,
- mitt kära fosterland!
- Må han dig skydda och dig ge
- sin rikaste välsignelse
- vad än du gör och tar om hand,
- mitt dyra fosterland!
Sjå òg
endre- Mu isamaa on minu arm (Uoffisiell nasjonalsong i sovjettida)
- Jää kestma, Kalevite kange rahvas (Nasjonalsong i sovjettida fram til 1990)
- Den syngande revolusjonen
Kjelder
endre- Denne artikkelen bygger på «Mu isamaa, mu õnn ja rõõm» frå Wikipedia på svensk, den 12. april 2009.