Ferdinand II av Det tysk-romerske riket

Ferdinand II (9. juli 157815. februar 1637) var var tysk-romersk keisar frå 1619 til 1637.[1] Han var også konge av Böhmen i tidsromma 1617–1619 og 1620–1627, og konge av Ungarn frå 1618 til 1625.[1]

Ferdinand II

Keisar av Det tysk-romerske riket
Fødd9. juli 1578
FødestadGraz
Død15. februar 1637
DødsstadWien
GravstadKatharinenkirche und Mausoleum, Graz, Herzgruft
Gift medMaria Anna von Bayern, Eleonora Gonzaga
DynastiHabsburg
FarKarl II.
MorMaria Anna von Bayern
BornFerdinand III av Det tysk-romerske rike, Archduchess Maria Anna of Austria, Cecylia Renata Habsburżanka, Leopold Wilhelm von Österreich, Jan Karel Habsburský, Christine von Habsburg, Karl von Habsburg
Ferdinand II av Det tysk-romerske riket

Liv og virke endre

Ferdinand var fødd i Graz[1] som son av Karl II av Indre Austerrike og Maria av Bayern.[2] Han var soneson til Ferdinand I.[1] Sjølv var han far til Ferdinand III.

Frå han var åtte år gammal vart han oppseda av jesuittar, og derav ein ivrig antiprotestant.[1] Faren døydde uventa i juli 1590,[3] og Ferdinand II vart monark over Indre Austerrike med regentar. Han vart innsett som regent av dei provinsane i Indre Austerrike då han vart myndig i 1596. Trass motstand frå protestantiske fyrstar vart Ferdinand i 1617 utpeikt til konge av Böhmen og i 1618 av Ungarn.[1] I 1619 valde likevel Böhmen protestanten Fredrik av Pfalz til ny konge.[1] Same året kom Ferdinand til keisarmakt då brorsonen, keisar Matthias, døydde utan arvingar. Protestantiske Böhmen nekta å godta han utan lovnad om politisk og religiøs fridom.[4]

Ved hjelp av den katolske ligaen erobra Ferdinand Böhmen i 1620, der protestantane vart knust i Slaget ved det kvite berg.[5][6] Dermed var Trettiårskrigen i full gang. Ferdinand hadde stor framgang i mange år og for fram med råskap mot protestantar. Forsøka på å slå ned dei nordtyske protestantiske fyrstane stranda då kurfyrstane vende seg mot han, i frykt for den aukande makta til Ferdinand. Då også Sverige og Frankrike greip sterkt inn i striden, makta ikkje Ferdinand å avslutte krigføringa innan han døydde.[1]

Kjelder endre

  1. 1,0 1,1 1,2 1,3 1,4 1,5 1,6 1,7 «Ferdinand 2. – tysk-romersk keiser». Store norske leksikon (på norsk). 23. august 2023. 
  2. Bireley 2014, s. 1.
  3. Bireley 2014, s. 10.
  4. Bireley 2014, s. 97.
  5. Pánek 2011, s. 225.
  6. Parker 1997, s. 55.
Bibliografi