Marisko

Status i verda: NT Nær truga
Status i Noreg: VU Sårbar[1]

Systematikk
Rike: Planteriket
Klasse: Einfrøblada
Orden: Aspargesordenen
Familie: Orkidéfamilien
Slekt: Cypripedium
Art: C. calceolus
Vitskapleg namn
Cypripedium calceolus
Økologi
Habitat: kalkrik skog
Utbreiing: Eurasia

Marisko (Cypripedium calceolus) er ein plante i mariskoslekta Cypripedium i orkidéfamilien (marihandfamilien Orchidaceae) som veks i heile Norden.[2][3] Han er relativt sjeldan i dag, og har i lang tid vore freda i heile Noreg,[4] då den er avhengig av gamalskog for å vekse, og av di den vert mykje plukka.
 På Norsk raudliste for artar 2021 vart planten oppgradert frå nær truga til sårbar (VU).

Den særprega utsjånaden har gjeve blomen fleire lokale namn i Noreg: Jomfru Maria gullsko (Etnedal, Lavangen), tøffel (Arendal), Olavsbolle (Fyresdal), Hellig Olavs tøffel (Troms), Marias bolle (Røyken) og bjønnsko (Hattfjord).

Ein marisko får som oftast ein eller to blomar, som blir rekna av fleire til å vere dei venaste viltveksande blomane i Noreg. Dei blir som regel 30-50 cm høge, og står i grupper på, frå nokon få til fleire titals individ.

Skildring endre

 
Marisko.

Eit særdrag med marisko er den tøffelforma, hóle leppa (hjå denne arten lysgul og fast, med ein voksliknande konsistens). Denne leppa er, når blomen blømer, særs framtung, og gjer sånn at blomen bøyer seg. Framom dei raudflekka blada, finst den opningen som leier inn til leppa si hóle, som er fylt med nektar. Eit insekt som kryp ned denne vegen, passerer over ein stor, tungeliknande staminodier, som då vert dekt av pollen om insektet har med pollen utanfrå. I botnen av «tøffelen» finn insektet korte, saftfylte hår, som det et på. Men forma på tøffelen hindrar insektet å koma opp til munningen att, der det kom inn, og før eller seinare oppdagar det fanga insektet to små opningar ved festepunktet til tøffelen. Berre småinsekt kan trenge seg ut av dei tronge opningane, og større insekt vert innestengde og døyr inne i leppa. Dei to fertile knappane sit i vegen ved kvar av dei to utgangane, og når insekt trengjer seg ut, blir dei difor dekt av pollen. Leppa til blomen er altså ei felle som er meint til å halde på insekta ei tid, så dei kan bli pollinerte.

Utbreiing endre

Ein finn marisko i eit band frå Europa aust gjennom Asia til Stillehavet. Marisko veks spreidd og sjeldant i lauv- eller furuskog på kalkhaldig jord i Norden. I Bøverdalen veks planten opp til 1150 moh.

I Noreg finn ein marisko i alle fylka med unnatak av Rogaland, Sogn og Fjordane og Agder. I dei andre fylka er det berre nokre få funnstader.[5][6]

Arten finst òg i Sverige (status LC, svensk namn guckusko),[7] i Danmark (VU, dansk namn fruesko)[8] og i Finland (NT, finsk namn tikankontti).[9]

I England finst marisko berre i Yorkshire. Planten var tidlegare utbreidd i heile Nord-England, særleg i kalkhaldige delane av Yorkshire Dales.[10] Ved slutten av 1900-talet kjende ein berre til éin einsleg plante i ein av dalane.[11] Tilbakegangen til planten i Storbritannia blir forklart med sanking til hagar og botanikksamlingar, men kan også koma av skogrydding i vekstområdet følgd av sauebeiting.[12] Ein driv i dag med reintroduksjon av planten i Yorkshire Dales, og talet har auka til fleire hundre.[11][13] Marisko (engelsk namn lady's slipper orchid) er verna gjennom den britiske Handlingsplanen for biodiversitet.[14] I den britiske raudlista har arten status som kritisk truga (CR),[15] likeeins lokalt for England.[16]

I Estland (estisk namn kaunis kuldking) veks marisko spreidd over det meste av landet. Han er rekna som nær truga (NT).[17] I Latvia (latvisk namn dzeltenā dzegužkurpīte)[18] finst arten òg spreidd over det meste av landet, men er i tilbakegang. På den latviske raudlista er han klassifisert som sårbar (kategori 2 – retas sugas).[19] I Litauen (litauisk namn plačialapė klumpaitė) veks arten over det meste av landet utanom heilt i sørvest. Han er noko i tilbakegang og er rekna som sårbar (VU).[20][21]

I Benelux er finst arten (fransk namn céphalanthère à feuilles étroites) ikkje i Nederland eller i Flandern, og han er rekna som regionalt utdøydd (RE, éteint) i Vallonia.[22] I Luxembourg er han òg rekna som regionalt utdøydd (RE).[23]

Marisko i kulturen endre

 
Kommunevåpenet til Snåsa kommune.

Snåase/Snåsa kommune har marisko på våpenskjoldet,[24] medan marisko var fylkesblome for Nord-Trøndelag.[25]

Referansar endre

  1. «Raudlista: Marisko». Artsdatabanken. 24. november 2021. Henta 4. mars 2022. 
  2. «Artsdatabanken: Artsopplysningar marisko». Artsdatabanken. Henta 4. mars 2022. 
  3. «Artsdatabanken: Namnetre marisko». Artsdatabanken. Henta 4. mars 2022. 
  4. «Forskrift om fredning av truede arter». Lovdata. 21. desember 2001. Henta 4. mars 2022. 
  5. «Marisko». botanikk.no. Henta 4. mars 2022. 
  6. «Artskart: Marisko, registrerte funn etter 2010». Artsdatabanken. Henta 4. mars 2022. 
  7. «Artfakta: Cypripedium calceolus guckusko». Artdatabanken. Henta 7. mars 2022. 
  8. «Naturbasen: Fruesko Cypripedium calceolus». Naturbasen. Henta 7. mars 2022. 
  9. «LAJI: Cypripedium calceolus». LAJI.FI. Henta 7. mars 2022. 
  10. Jan Čeřovský (1995). Endangered Plants. London: Sunburst Books. s. 121–122. ISBN 1-85778-101-5. 
  11. 11,0 11,1 «Lady’s-Slipper Orchid Cypripedium calceolus Species Action Plan» (PDF). Yorkshire Dales National Park Authority.  arkivkopi (PDF), arkivert frå originalen (PDF) 23. desember 2010, henta 4. mars 2022 
  12. Peter Marren (1999). Britain’s Rare Flowers. T & A D Poyser Natural History. s. 143. ISBN 0-85661-114-X. 
  13. Phillip Cribb (July 2003). «Orchid Research Newsletter No. 42» (PDF). Arkivert frå originalen (PDF) 10. september 2008. Henta 4. mars 2022. 
  14. «UK Biodiversity Action Plan» (PDF). Joint Nature Conservation Committee. 2007. Henta 9. mars 2022. 
  15. «GB Red List for vascular plants (revised Feb 2021)». Botanical Society of Britain & Ireland. Henta 9. mars 2022. 
  16. «A Vascular Plant Red List for England» (PDF). Botanical Society of Britain & Ireland. 2014. Henta 9. mars 2022. 
  17. «eElurikkus: Cypripedium calceolus» (på estisk og engelsk). Tartu Ülikool (Tartu universitet). Henta 3. februar 2023. 
  18. «Latvijas daba: dzeltenā dzegužkurpīte» (på latvisk). Enciklopēdija «Latvijas Daba». Henta 3. februar 2023. 
  19. Torleif Ingelög, Roger Andersson og Martin Tjernberg, red. (1993). Red Data Book of the Baltic Region (på engelsk). Swedish Threatened Species Unit. Uppsala in co-operation with Institute of Biology, Riga. s. 25-68. ISBN 91-88506-00-2. Henta 3. februar 2023. 
  20. Zigmantas Gudžinskas, Mindaugas Ryla (2006). Lietuvos gegužraibiniai (Orchidaceae) – Orchids (Orchidaceae) of Lithuania (på litauisk). Botanikos instituto leidykla. s. 15-17. ISBN 9986-662-28-1. Henta 3. februar 2023. 
  21. Valerijus Rašomavičius, red. (2021). Lietuvos raudonoji knyga / Red Data Book of Lithuania (PDF) (på litauisk og engelsk). Aplinkos ministerija (Miljødepartementet). s. 397. ISBN 978-9955-37-230-1. Henta 3. februar 2023. 
  22. «Liste des espèces wallonnes». Instituut voor Natuur- en Bosonderzoek. Henta 15. januar 2024. 
  23. «Red List of the vascular plants of Luxembourg». Musée national d’histoire naturelle Luxembourg. Henta 15. januar 2024. 
  24. «Kommunevåpen». Snåsa kommune. Henta 4. mars 2022. 
  25. «Fylkesblomst for Nord-Trøndelag: Marisko». Naturhistorisk museum. Henta 4. mars 2022. 

Kjelder endre


Bakgrunnsstoff endre